Filmen
Efter Stellan Skarsgård, Peter Haber och Peter Stormare så har turen att spela underrättelseofficern Carl Hamilton nu gått till vår kanske allra största filmstjärna utanför Hollywood – Mikael Persbrandt. Hamilton 2012 tar in karaktären i en mer adrenalinfylld och blodigare berättelse, stöpt i James Bond-form, än vad vi sett tidigare.
Den här gången får Hamilton i uppdrag att infiltrera en liga som stulit avancerade stridsvapen, men något går snett och alla förutom huvudpersonen skjuts till döds av legosoldater.
Det tåls att sägas att undertecknad aldrig läst romanen med samma namn, så huruvida filmen följer dess story eller inte lämnar jag helt utanför recensionen.
De första 20 minuterna av filmen är de som kanske imponerar mest på mig. Här får vi se en öppningsscen som är en av de mest välgjorda actionsekvenserna som jag kan minnas i en svensk långfilm. Det märks tydligt att man hämtat mycket av sin inspiration från amerikanska högbudgetfilmer och lyckas här väl med att hitta en internationell klass på scenerna.
Just denna inspiration är något som under filmen växer fram till något man snarare irriteras över. Det är inzoomningar på bistra miner, snabba klipp, skakig Jason Bourne-kameraföring i actionscenerna och uppsnabbade panoreringar över stadsbilder. Man har helt enkelt försökt få med det mesta av det som man ser i högbudgetterade Hollywood-filmer.
Intrigen växer efter att förtexterna lagt sig och vi dras in i en rörig soppa med korrumperade politiker och internationella företag som vill inkassera på kriget i Afrikas horn.
Mikael Persbrandt gör ett okej jobb. Hans engelska är definitivt inget som kommer att imponera på jänkarna, men han gör det han är bäst på, nämligen känslokalla uttryck blandat med stötiga repliker med sin raspiga Gunvald-röst. Kanske är det just Beck-filmerna som tyvärr gör det lite svårt för mig att ta Persbrandt på allvar. Eller så är den innehållslösa dialogen som skulle få Quentin Tarantino att må illa?
I övrigt gör Pernilla August mig besviken som svensk statsminister. Ännu en gång vet jag inte om det är de taffliga replikernas fel, eller om den svenska teaterskolan lyser igenom när August landat på svensk mark. Men när en gedigen, internationell skådespelare som Jason Flemyng (“Lock, Stock and Two Smoking Barrels”, “Snatch”, “X-Men: First Class”) gör en så platt och klichéartad skurkkaraktär så vågar jag gissa att regissören Kathrine Windfeld inte lyckas höja Stefan Thunbergs manusskrivande till den klass som produktionen antagligen hoppats på.
Den bästa insatsen gör David Dencik (som redan hunnit göra Hollywood-debut i “Tinker, Tailor, Soldier, Spy”) som nervös och korrumperad utrikesminister. En roll jag gärna hade sett mer av.
Kortfattat kan man nog säga att man med “Hamilton – I nationens intresse” har velat skapa en internationell actionthriller med låg budget. Just budgeten lyser igenom många gånger, men överlag håller intrigen mig intresserad trots berg- och dalbanor i både story och skådespelarinsatser.
Bild och ljud
Blu-ray-utgåvan jag sett håller högsta klass på bildkvaliteten. Det är en bra nivå av filmkorn som får bort dokumentärkänslan utan att vattna ur bilden på detaljer. Här finns inget att klaga på. Full pott!
Bland ljudsspåren finns endast ett DTS-HD 5.1-spår. Därmed lämnas de med 7.1-system med lång näsa även denna gång. Valmöjligheterna är noll, men spåret lämnar mig någorlunda nöjd. Basnivåerna får min bashögtalare att dansa rejält under skottlossningarna, men tråkigare är att mina bakre högtalare är några jag nästan får fokusera på för att höra. Den här typen av vilda actionfilmer med skottlossningar och helikopterlandningar brukar få det att kännas som att kulorna viner bakom öronen på mig, men här uteblir effekten nästan helt. Vill man släppa en genuin Blu-ray-utgåva så vill åtminstone jag höra att man utnyttjar hela systemet.
Extramaterial
Här är det tomt. Det enda vi bjuds på i form av extramaterial är en ganska kort och tråkig bakom kulisserna-dokumentär och en musikvideo till filmens titellåt “My Own Worst Enemy” framförd av Takida-sångaren Robert Pettersson tillsammans med Helena Josefsson.
Med tanke på produktionens alla inspelningsplatser så tycker man att det finns mer att hämta här. Intervjuer och/eller kommentatorsspår med den frispråkiga Mikael Persbrandt och internationella stjärnorna Jason Flemyng och Leo Gregory hade varit att önska.
Sammanfattningen är att filmen inte riktigt lyfter till den nivån som man kanske hoppats på. Framför allt finns det stora brister i främst mongologen och de överanvända Hollywood-klichéerna. Filmen är sevärd som en av de större svenska actionfilmerna som gjorts, men med detta i åtanke så dras totalbetyget på utgåvan ner på grund av avsaknaden av extramaterial och ljudproduktionen.
“Hamilton – I nationens intresse” släpps på Blu-ray och DVD den 9 maj.
