Recension: Volbeat – Sweden Rock Festival

Danskarna avslutade festivalen med eld och lågor.

När Volbeat för ett antal månader sedan utannonserades som headliner på Sweden Rock var det kanske inte århundradets mest uppseendeväckande bokning, dock får man såhär i efterhand säga att det var helt rätt att låta den danska hårdrock/rockabilly-hybriden avsluta festivalen på lördagskvällen, då man visar att man verkligen hör hemma på de allra största scenerna.

Till bomber och granater äntrar Michael Poulsen och company Festival Stage en knapp halvtimme innan midnatt och man kan inte säga annat än att det är bra tryck direkt från start. ”Doc Holiday” inleder och följs sedan av välkända nummer som ”Lola Montez”, ”Sad Man’s Tongue”, ”Radio Girl”, ”Maybellene I Hofteholder”, ”Still Counting” och ”Guitar Gangsters And Cadillac Blood”. Avslutar gör ”The Mirror And The Ripper”. Konsertens kanske största ögonblick är när självaste L-G Petrov från Entombed kommer in och tar ton i ”Evelyn”.

Som sagt Volbeat fungerar alldeles utmärkt som headliner och det är inte svårt att förstå att bandet är det fjärde mest önskade till festivalen efter Metallica, Iron Maiden och AC/DC, något som märks i publiken då många både sjunger och dansar med i merparten av låtarna. Och man får faktiskt erkänna att det är svårt att inte gunga med i den stundtals väldigt melodiösa radiorocken, även om det ibland kan bli lite väl slätstrukna melodier.

Det visuella är det heller inget fel på, då man har festivalens i särklass största pyrobudget, något som alltid är en fröjd för ögat. Om inget revolutionerande inträffar kan vi nog dessutom vara ganska säkra på att detta inte var sista gången vi såg Volbeat som headliner på Sweden Rock.