Recension: Nether

Står ”Nether” ut från dessa horder av post-apokalyptiska spel? Svaret har jag här.

Phosphor Games ser ut att ha gjort ett fräsigt lir där du kan mörda, döda och överleva hur mycket du än vill. Frågan är bara hur underhållande det är?

Vi börjar med storyn. Ungefär ett årtionde innan spelets händelser så förekom någonting som kallas för ”The Cull”, vilket gjorde att 2/3 av mänskligheten förvandlades till just sådana Nethers som fienderna i spelet heter. Det finns inga konkreta fakta om varför det hände, men hände gjorde det. Det är det enda man vet om spelets bakgrund, utöver att allt är förstört och nedgånget. Målet är sedan att överleva så länge som möjligt i denna förstörda värld.

Nether - 2

Evert och Börje var nog inte så glada över att du kom in skrikandes över att ha hittat två dollar i en soptunna.

”Nether” spelas väldigt simpelt. Du gör ett konto och loggar därefter in. Nu kan du sedan pyssla om din karaktär lite och sätta igång med spelet. Beroende på vad du väljer så kan du starta i en säker zon eller ute i det vilda, vilket kan vara bra för de som vill få en lugn start. När du väl satt igång står du där med vad som på sin höjd kan kallas en smörkniv, redo att utforska en livsfarlig värld fylld av elände. Du ser ett par monster och smyger förbi dem, letar i ett otal många lådor och tunnor efter mat, vatten, vapen eller smådelar. Utöver detta kan du springa runt till utvalda platser för att ta över dem åt din klan i spelet för att sedan få lite bonusar som kan hjälpa dig på färden. Om ett monster, eller, som de heter i spelet, Nethers, väl får syn på dig kommer det att bli svårt att göra dig av med den. Dock är de flesta av dem väldigt lätta att besegra då en väldigt klumpig A.I gör striderna otroligt långtråkiga, och du snabbt finner en taktik som funkar mot nästan allt och alla.

Däremot är spelare en tuffare fiende, och jag tror vi alla vet varför. Spelaren har tillgång till många och farliga skjutvapen, varav alla tyvärr är tråkigt obalanserade. Det hjälper heller inte att spelsystemet är såpass hackigt, och för det mesta har ett på tok för dåligt flyt. Ibland kan det hända att det är som vatten, men du kommer att oftast finna dig i väldigt orättvisa situationer på grund av den halvdana motorn och mediokra nätkoden. Spelet har heller ingen riktigt bra känsla till sig, och jag kan inte minnas en enda situation där jag blev riktigt överraskad eller glad. Istället minns jag den surmulna känsla som infann sig när jag helt plötsligt föll ner trettio våningar när jag skulle gå på en trappa på sidan av ett hus där kollisionssystemet var lite väl buggigt.

Nether - 3

Kalle övervägde sina sista stunder i livet medans Jocke ivrigt sköt bort sina sista skott mot hotet.

Grafiken i spelet varierar. Fienderna har en något unik design som fungerar okej, och från långa avstånd kan det se ändå riktigt vackert ut, men så fort du kommer närmare så är det bara som om någon har smetat lite färger överallt. Det är så väldigt grått och tråkigt, vilket passar miljöerna och situationen. Samtidigt blir det för mycket, då jag ibland inte ens kan se skillnaden på vägg eller människa, monster eller gräs.

Ljudet i spelet är dock imponerande. Vapnen har tunga effekter som gör att skjutkänslan infinner sig direkt. Det är högljutt och farligt. Monster har öronbedövande skrin som kan sätta lite skräck i dig då du generellt sett blir jagad om du hör det skriet. Annars är spelet väldigt tyst. Fåglar, eld, vatten är nog det enda du lär höra utöver skjutandet och skrikandet. Ljudspåren lyckas här att leverera en kuslig atmosfär till spelet, vilket är otroligt viktigt i ett spel av den här typen.

I slutändan rekommenderar jag ändå att du sparar pengarna, låter plånboken andas ut lite och väntar med ‘Nether’. Det lär dröja ett bra tag innan spelet blir värt att ta en andra koll på.