Recension: Markus Krunegård – Rastlöst Blod

Varmt, intensivt och ärligt.

Två år har passerat sedan Markus Krunegård släppte  ”Mänsklig värme” där fokus låg på det storslagna i musiken och den ena pampiga och nostalgiska indieballaden efter den andra avlöste varandra skivan igenom.

”Rastlöst Blod” är lite som ”Mänsklig värme”, fast helt tvärtom. De är varandras motpoler då fokusen i ”Rastlöst Blod” ligger i de små detaljerna och texterna känns inte lika tillrättalagda som på föregångaren, i det här fallet är det en fördel. Texterna är eleganta, lekfulla, mitt i prick och nästan varenda låt på plattan skulle kunna bli en bra singel.

Plattan inleds med de två tidigare släppta singlarna ”Du stör dig hårt på mig” och ”Let’s go nu är jag din yo” och fortsätter sedan i en euforisk resa där Krunegård unikt och kärleksfullt skildrar vardagen på sitt alldeles egna vis med oväntade och märkliga referenser som i slutändan alltid går hem.

”Rastlöst Blod” är en självbiografi där Krunegård pratar om stora saker med små ord och låter låtarna ta oväntade svängar utan att det blir spretigt, detta med en finess utan dess like.

Guldkorn: ”Under broarna i Skanstull”, ”Tommy tycker om mig” och ”Invandrarblues”

Låtlista: ”Rastlöst Blod”

1. ”Du stör dig hårt på mig”
2. ”Let’s go nu är jag din yo”
3. ”Hell yeah Norrtälje”
4. ”Under broarna i Skanstull”
5. ”Piller i badkaret”
6. ”Tommy tycker om mig”
7. ”Helli”
8. ”LA. LA.”
9. ”Invandrarblues”
10. ”Utan dig är jag halv”