Recension: Flyleaf – Between The Stars

Bandets fjärde platta är av svajande kvalité, med en helt ny sångerska och ett nytt sound.

Flyleaf har sedan sitt första självbetitlade album från 2005 gått från ett massivt hårt sound i kontrast med råa och flickaktiga toner från före detta ledsångerskan Lacey Sturm, till att bli allt snällare, allt gladare och allt mer svårplacerade. Med ”Between The Stars”, den första skivan med den nya sångerskan Kristen May, lämnar bandet sin bakgrund i hårdrock helt och tar plats i pop-punkens svarta gunga.

Liksom i de flesta andra band där sångrösten byts ut kämpar Flyleaf med att ta fram sin traditionella signatur i de nya låtarna. ”Set Me On Fire” heter första singeln och den tar sig stapplande fram efter bandets äldre mästerverk utan att riktigt bidra med något nytt. Det kristna budskapet som Flyleaf gjort sig kända för är som bortblåst och ersatt av triviala texter om vardagliga relationer som man kan relatera till på ytan, på bekostnad av att där det tidigare varit djupt är det nu grunt.

Men så kommer en låt som ”City Kids” och nostalgin skjuter känslorna till världens ände, i spåret av det gamla och sköra.

Vissa band sänder ut något särskilt när ögonen sluts och producerar magi när känslorna stormar som värst – men hos Flyleaf är den tiden är förbi. Där man tidigare förlitat sig på känsla, lyckas man nu inte få fram någon, och då faller gruppen – mellan stjärnorna.

Bästa spår: ”City Kids” och ”Marionette”