Recension: Diablo III: Reaper of Souls

Jesper och Nikica har stått öga mot öga med döden i den första expansionen till ”Diablo III”.

Mycket har ändrats sedan ”Diablo 3” till slut fick se dagens ljus den 15 maj  2012. Efter många klagomål om loot-systemet och auktionshuset har spelet fått ett gäng nödvändiga patchar som bland annat har introducerat ”Loot 2.0” och tagit bort nämnda marknad. Att Diablo 3 är ett betydligt bättre spel idag än vad det var då är det ingen tvekan om. Men för mig var det största problemet med spelet att Blizzard lämnade seriens skräckinfluerade rötter för ett snällare utseende med ännu mer fokus på action, något som till min stora glädje har ändrat riktning en aning i den första expansionen ”Reaper of Souls”.

Storymässigt plockar vi upp strax efter det att Diablo föll från himlen i huvudspelet och Tyrael tagit hand om den svarta själsstenen. Men dödens ängel, Malthael, har sina egna planer för stenen och det är så klart spelaren jobb att stoppa honom. I sann Blizzard-anda bjuds vi en klumpig historia, men som ändå känns betydligt bättre och mer i stil med de två tidigare spelen än vad ”Diablo 3” gjorde från början. Dialogerna är inte lika onödigt grandiosa som de var i de fyra första akterna och överlag är det helt enkelt lite smartare och bättre skrivet.

Den femte akten levererar en dystrare atmosfär, som framhävs med väldesignade, detaljerade miljöer och en lysande ljuddesign. Även soundtracket lyser upp stundtals och bjuder på spår som känns märkligt passande och olikt det vi är vana vid från serien.

Screenshot000

Akt V bjuder på en mörkare atmosfär som gör den här kampanjdelen unik, och det är ett mycket välkommet ombyte.

Men jag, likt många andra, spelar inte ”Diablo” för storyn, så köttet i ”Reaper of Souls” kommer i form av den nya klassen Crusader, det nya spelläget Adventure Mode och ett högre nivåtak.

Efter att jag främst har spelat som Witch Doctor känns Crusadern riktigt fräsch och vansinnigt underhållande att spela med. Bland attackerna finner vi bland annat att den kan framkalla en häst som på ett par sekunder kan rädda spelaren ur en knipa, tillkalla himlens blixtar, och slå tillbaka fiender med skölden. I min färd mot level 70 har jag främst använt ”Blessed Hammer”, som likt Paladin-klassen från ”Diablo 2” slungar en magisk hammare och skapar förödelse när fiender kommer i stora skaror. Att kombinera det med ”Falling Sword” (som låter dig hoppa rakt in i en fiendeflock), och skapa totalt kaos är löjligt kul.

Screenshot003

Crusader-klassen kan bjuda på monsterslakt i snabb fart, men kan också offra förflyttningshastighet för att bära ett 2-handsvapen i en hand.

”Reaper of Souls” största dragplåster enligt mig är dock varken den nya klassen eller den nya akten, utan det nya Adventure Mode, som ger dig tillgång till hela världskartan och förser spelaren med fem stycken Bounty-uppdrag per akt. Som belöning för att klara dessa får spelaren en så kallad Rift Stone. Dessa används för att öppna portaler till andra slumpmässigt genererade världar som pågår tills världens vakt har dykt upp och blivit besegrad. Att snabbt ha tillgång till hela världen och kunna hoppa in och ur var man vill är en oerhörd frihet, och att inte begränsas av story eller quest-val är fruktansvärt skönt. Det är en funktion som helt klart borde ha funnits med från början, men Nephalem Rifts motiverar dess existens i en expansion. De slumpgenerade världarna är alltid spännande att utforska och jag finner mycket mer glädje i det än att farma bossar om och om igen.

Nytt i expansionen är också hantverkaren Mystic, som låter spelare anpassa sin utrustning ytterligare för att skapa ett unikt utseende på sin karaktär. Men hennes främsta tillgång är att det nu är möjligt att byta ut vissa egenskaper på magiska prylar, vilket gör att till exempel ett vapen du annars hade slängt eller sålt nu enkelt kan bli väldigt användbart. Det här gör att hon är ett mycket välkommet tillskott som blir väldigt användbar, främst i de högre svårighetsgraderna.

En annan ny figur som har hittat till Sanctuary är Kadala, som återigen introducerar hasardspel i ”Diablo”. Från Nephalem Rifts kommer du att få ett antal Blood Shards som du i sin tur kan ta till Kadala och spendera i blindo med chans att få bättre utrustning. Jag tycker verkligen om idén, men ett par tweaks är nog nödvändiga. Efter att ha spenderat flera hundra Blood Shards har jag fortfarande inte fått ett enda föremål som har varit värt att spara.

”Diablo 3” är fortfarande långt ifrån ett perfekt ”Diablo”-spel i mina ögon, men det är och har alltid varit välpolerat och kul att spela. ”Reaper of Souls” (tillsammans med de senaste patcherna) är helt klart ett steg i rätt riktning vad det gäller atmosfär, story och gameplay. Adventure Mode och att ha tillgång till hela världskartan borde ha funnits med från början, men trots det så är det omöjligt att inte rekommendera expansionen. Bounty-uppdrag och Nephalem Rifts kittlar den unika ”Diablo”-nerven som ignorerar tiden totalt och gång på gång lurar mig till ”bara en runda till”. Den nya akten är välgjort och med oändliga paragon-nivåer så kommer ”Reaper of Souls” att hålla väldigt länge.

 

En andra åsikt – Nikica Jukic

Ett rätt så bra expansionspaket som faller platt på vissa fronter, men ”Reaper of Souls” levererar en klart förbättrad upplevelse. Ett nytt loot-system, mer innehållsrika strider och en någorlunda bättre story gör expansionen värt dess pris. Crusader-klassen imponerar med färdigheterna och hur man spelar den. Alla boss-strider är inget att riktigt hurra över, men de är absolut inte dåliga heller. Anpassad loot, att kunna ändra hur din rustning och dina vapen ser ut och mer ädelstenar räcker mer än väl för tillfället. Äventyrs-läget lär du spendera många timmar framför om du tycker om att få nya prylar till dina karaktärer.

”Reaper of Souls” faller däremot vad det gäller inlevelse. Spelet saknar den charmen som tvåan hade. Den mörka, dystra världen Sanctuary känns bara så mycket mer lättsam nu. Dessutom är expansionens längd inget att hurra över, med den väldigt korta vistelsen på knappt fyra timmar. Det finns ingen minnesvärd musik och storyn börjar bra, men liknar snart en bergochdalbana som bara går nedåt när den väl nått toppen.

I grund och botten så är expansionen ändå ett bra tillägg, trots sina brister. Köp det om du tycker om ”Diablo 3”, och förbered din mus på ändlöst klickande än en gång!

3/5