En av de största rollspelsserierna i TV-spelshistorien som först släpptes till Super Nintendo kommer nu dyka upp för nedladdning på app store. På Chrono Triggers Facebooksida så utannonserar Square Enix att spelet kommer att släppas nästa månad.
Spelet kommer ha stöd för sju olika språk (Japanska, Engelska, Franska, Tyska, Italienska, Spanska, traditionell- och förenklad Kinesiska) Kommer till iPhone/iPod touch. Någon iPad version är än så länge inte bekräftad.
Även fast Assassin’s Creed Revelations är på väg till diverse konsoller så sparar inte Ubisoft på lönmördarkrutet. Enligt gameinformer så ligger ett strategispel i pipeline hos Ubisoft som förväntas komma inom bara ett par veckor till iPad.
Till skillnad mot att klättra på fasader, svärdfajtas och att lönmörda i tredjeperson så ska Assassin’s Creed Recollection vara ett realtidsstrategispel.
Det har inte avslöjats så mycket om hur själva spelmomenten går till, men det handlar om taktiska politiska strider. Om de kommer att fortgå vid ett skrivbord eller inte återstå att se.
Enspelarläget lovas hålla dig ockuperad vid din iPad runt 8-10 timmar, innehållande 20 olika uppdrag. Det utlovas även multiplayer där du kan bataljera politiskt mot andra iPadägare i realtid, intressant.
Spelet förväntas komma lagom till julstöket och till dig som köper spelet kommer även “Assassin’s Creed Embers” med på köpet, en animerad film om de sista dagarna i Ezio Auditores liv.
Jag har spelat det sen det kom, vet inte riktigt vad det är för något som drar mig till NimbleBits skapelse Tiny Tower gång på gång. Nu för tiden är det till och med en del av min morgonrutin. Kontrollera inkomsterna, beställa nya varor och om affärerna har blomstrat under natten så kan jag beordra ett nytt arbetslag bygga ännu en våning till min miniskrapa. Just nu ligger jag på stadiga 85 våningar med 155 hyresgäster.
Från igår finns det en uppdatering att ladda ner som gör att du kan integrera bättre med dina vänner genom att hjälpa dem fylla på med varor. Stjärnor till varje våning som visar hur många som har sitt dröm jobb just där. Men det mest spännande är nog de nya uppdrag som finns att optimera sin energi mot.
Ladda ner appen här.
Medieproducenter i Nordamerika älskar att skapa skräddarsydda produkter till olika högtider, mysiga julavsnitt till The Office vid jul, nakna äventyr med gänget från Big Bang Theory lagom till springbreak och idag släpper Creeps! sju stycken gratis banor med thanksgivingtema. Passa dig för galna kalkoner, flygande höstlöv och rabiessmittade ekollon.
Ladda ner appen här.
När jag letar efter ett nytt spel till min iPad/iPhone så går jag direkt till strategidelen, jag tycker helt enkelt att de maskinerna passar bäst för de typerna av spel. Men nu får jag börja leta under äventyrskategorin. Nu går det att läsa på oceanhorn.blogspot.com att Jukka och Antti Viljamaa, programerare fån den mycket populära portningen Death Rally jobbar på ett nytt projekt.
Oceanhorn: Monster Of Uncharted Seas är ett action äventyrsspel i 3D till iApparaturer som ser ut att ha lånat både stil och spelmoment från det klassiska spelet Zelda. De säger att det fanns många idéer på 80-talet som har gått förlorade, de drömmer sig tillbaks till en tid då man kunde spendera lång tid bara att utforska en “spelruta” genom att hugga i buskar och lägga bomber vid bergsväggar.
Premissen för spelet är att Oceanhorn som är ett sjömonster som terroriserar världen (oklart om monstret är religionsfri eller inte) Du spelar en namnlös hjälte som – för att kunna rädda sin syster – måste slakta Oceanhorn. Du ska kunna utforska hela den öppna världen, antingen till fots eller med båt, se upp dock, då sjömonstret kan attackera när som helst.
Tycker det här ser lovande ut då jag ser bilder från spelet och efter att ha spelat Death Rally så vet jag att de kan skapa en bra kontroll. Vi får se vad som händer framöver, inget släppdatum finns ännu.
En söt förbannelse
Vem har inte känt sig trakasserad, ledsen för att folk inte tar en på allvar eller bara helt enkelt mobbad för att man är liten och ful? I Dark Dot får jag möta en darkling som har fått nog av att bli hunsad och nu har som plan att ta över världen, eller bara helt enkelt störta kungen, som råkar vara ett moln.
Det här spelet är en shoot ’em up av det klassiska slaget typ Xevious där du styr dina darklings i nedre delen av en scrollande skärm. Det som gör det här spelet unikt och får det att stå ut lite från mängden är hur du hanterar dina tolv darklings. Genom att – på ett typiskt touch screen manér – rita former på skärmen så beordrar du dina små blåbärsmonster till olika formationer. Sedan kan du snurra runt formationerna krympa, förstora och givetvis flytta runt dem för bästa attackplan, värt.
På banorna finns även några tokmagiska stenar utplacerade, får du alla dina mörklingar att stå på de här samtidigt genom att rita olika former så samlar du på dig multipliers, som dubblar dina poäng och ger dig oanade attacker. Att försöka undvika virvlande moln, blixtar från klar himmel samtidigt som jag försöker få mina små (hm, oj, ursäkta) soldater ställa sig på magiska stenar kräver precision och en tungföring utöver det vanliga som gör att spelvärdet ökar.
Det finns ju egentligen ingen anledning till att inte ladda ner den här appen till din iPad då den till och med är helt gratis. Svårighetsgraden på spelet ökar enormt då spelet bara är fyra banor långt. Men att forma mina trupper för att få bäst möjliga eldkoncentration och samtidigt försöka samla multiplikatorer är en fröjd. Sedan måste jag bara älska att äntligen få spela ett surt litet förbannat mobboffer som attackerar fridfulla moln som t.o.m. undrar förvånat vad det är de gjort, charmigt.
Jag hoppas verkligen på en uppdatering med en till värld eller två eller en uppföljare då det här spelet är galenkort, konceptet går verkligen att utforska mer, för ingen ska kalla mig för pluttefjant!
Välj olika delmål på studs med hjälp av den innovativa snurrmenyn. Glid, hoppa, klättra över alla möjliga slags hinder utefter banor fulla av skrymslen och vrår. Få erfarenhetspoäng för alla möjliga aktiviteter och se det hända i realtid. Löftena var många, och saliven var svår att hålla tillbaks i käften.
Bethesda – som mestadels är kända för The Elder Of Scrolls serien och Fallout 3 – har tillsammans med Splash Damage, som b.l.a. jobbat med multiplayerdelar till Return To Castle Wolfenstein och Doom 3 nu släppt Brink.
PSN har blivit hackad och minst 77 miljoner konton har blivit kapade och det ligger i skrivande stund fortfarande nere i Sverige. Det betyder att recensionsexemplaren till Xbox har gått åt som smör i solsken och eder Dennis Strömberg har blivit utan. Så den här bedömningen är baserad mer på att jag blivit förbannad på botar snarare än skräniga amerikaner, no offense.
Efter en mycket ”posh” brittisk tant (för övrigt den enda kvinnan i spelet) berättat att allt har gått åt helvete på en viss ö och invånarna har delats upp i två läger. De ena snubbarna vill lämna det sjunkande skeppet till hemmaort medan det andra gänget (som har någon fetisch för poliskläder) tycker att de ska stanna kvar på The Ark.
Efter det här så släpps jag i princip handlöst ner i krigszonen utan någon närmare förklaring. Orkar jag titta på en sorts handledningsfilm om hur slipstenar dras i just den här världen så får jag 1000XP och en klapp på rumpan.
Efter att jag valt en kines med jamaicans brytning och grön mustasch som avatar så får jag tre alternativ. Antingen kan jag klara av utmaningar för att låsa upp vapen, prylar och kläder. Eller så kan jag välja att designa egna spel på en av de åtta banorna och spela med mina vänner över internet. (>_<) … L :’-( T_T
Sen finns en köttigt matig kampanj att gotta sig med i ett antal timmar, eller inte. Enspelarläget handlar om 6 banor innehållande ett par delmoment. Har du bestämt dig (för att inte bli fet) som mig, att lira som fegis och fly ”Arken” så vävs rundorna ihop med en galet oinspirerat lös historia. Sen kan du köra samma banor fast som polisfetisch och uppleva den andra sidan av historian, d.v.s. du ska hindra ynkryggarna att komma undan.
Brink handlar om samspel, att som upp till åtta personer klara av delmoment och klara uppdrag. Det finns fyra klasser, en ingenjör som kan lägga minor och desarmera bomber, soldaten som har en jävla massa ammo, läkaren som kan plåstra om sår och återuppliva folk och den hemliga agenten som kan dra på sig glasögon med tillhörande lösmustasch.
Jag vet inte hur mycket jag ska dela med mig av all den frustration jag har fått genom det här spelet på grund av idiotisk AI, men lite grann i alla fall. Som medic fick jag återuppliva folk hela tiden, tänk dig trånga korridorer där en av åtta spelar som läkare. Eller när jag står som Operative och försöker hacka en panel (som tar galenlång tid) och ingen täcker mig. Det här spelet har inget enspelarläge, ingen historia, inget äventyrande what so ever.
Sen så har det skrytigts om deras unika le parkour styrsystem som skulle få folk att tappa hakor och andra kroppsdelar vid imponeringstillfället. Men det handlar mestadels att du håller in springknappen så sköter gubben (i ordets rätta bemärkelse) resten. Många gånger så slet jag näshåret i förtvivlan när min karaktär bara joggade mot kanten i stället för att fatta att han skulle över den.
Sammanfattning
Det handlar om snabb, trång multiplayer med vikt på samarbete, inget annat. Banorna är av korridorjoggar stil vilket var poppis på 90-talet, som till exempel deras multiplayerbanor till Doom 3. Den grafiska stilen påminner om en blandning av cell shadeade Crackdown och Timesplitters, även den osar av 90-talsgrafitti.
Den förvirring som råder i spelvärlden när det handlar om titlar på uppföljare finns det nog ingen motsvarighet till. Nu är ett nytt SOCOM spel ute, det heter SOCOM 4 U.S. Navy Seals i bl.a. USA, men här i Svedala så får vi hålla till godo med SOCOM: Special Forces alltså.
Jag får dra på mig kläderna som Cullen Gray, eller som de titulerar honom under resten av spelet, ”Commander”. Något fruktansvärt har hänt någonstans vid Malackasundet, en terroristgrupp vid namn Naga skapar kaos till höger och vänster, passa din tunga. När jag ska träffa översten för att få ta del av ett sammandrag av uppdraget så möts jag av en kaxig kvinna, ”Forty-Five”. Hon stirrar på mig och ger mig en penna och uppmanar mig att döda gubben bakom skrivbordet.
Helt enkelt, det märks att de vill sätta en tuff militärstämning från start, men jag kan inget annat än att gäspa, suck. Klichéer radas upp efter vart annat och staplas till slut på hög. Asiater som tror på övernaturliga fenomen, en gubbe som vill skapa så mycket oreda han bara kan, förkortningar till förbannelse och en tvist som kommer att skaka om dig totalt.
Det här är ett actionlir i tredje persons perspektiv, en taktisk sådan. Det innebär att du behöver hela tiden beordra ditt följe att; vänta, stanna eller gå till ett specifikt ställe. I början är du solokvist, men efter en kort tid in i spelet så har du fyra pers i ditt entourage. Två av dem är mer av krypskytte stilen på, de andra är närstridssoldater. Om du tjurrusar fram själv så kommer du snart möte ett grymt öde till mötes. Ska vi snacka vapenaspekt så ligger arsenalen runt 30 stycken med klassiker som: ATAC 2000, M4A1, AK102, FAMAS och KP5. Men i ärlighetens namn är det ingen större skillnad på dem. Det är även något sorts levelsystem på vapnen som jag aldrig fattade hur det fungerade. Där låser du upp en del tillbehör som du har minimal påverkan på. Efter jag avslutat spelet så insåg jag att jag hade låst upp en 40mm granattillsats utan att märka det.
Enspelarläget är uppdelat på14 banor/uppdrag som dessutom är ett mycket korta, spelade igenom det på fem timmar. Spelet försöker uppmana mig till att flanka, men det är en ikon som visar vart du ska härnäst hela tiden och det är i princip rakt fram hela tiden. Det jag gjorde var att skyffla in mitt gäng som många gånger rensade upp innan jag han sänka många soldater själv. Även fast markeringssystemet var enkelt – då du ska beordra dina mannar att ta sig till en specifik plats – så var det många gånger det strulade. Ibland ville inte markören sätta sig, det hände att den satte sig på fel våning i ett hus. Även soldaterna själva protesterade att de inte kunde ta sig till platsen i fråga, även fast den var mitt framför näsan på dem.
Något som måste fungera felfritt i ett actionspel är kontrollen, jag blev galen då jag blev skjuten i huvudet för fyrtioelfte gången för att tjurgubben inte ville gömma sig bakom ett skydd. Så som i så många spel måste jag först springa fram till väggen där jag har tänkt huka mig och söka skydd. Sen måste jag vänta på att det dyker upp en ikon i heads-up displayen där det står att jag nu kan trycka på cirkelknappen för att söka skydd. Aaaargh! Jag älskar verkligen tredje persons action, men för att det ska vara bra så gäller det att ha översikt runt sin karaktär, speciellt när spelet uppmanar till att flanka stup i kvarten. Men jag har så dålig uppsikt över hur terrängen ser ut, kameran ligger hela tiden lite för nära och djupet, perspektivet är väldigt märkligt. Känns som någon har stoppat in hela världen i ett skruvstäd och dragit åt.
En grej som jag uppskattade i spelet var att jag kunde ha undertexter på när fienderna pratade på sitt modersmål (låter som en blandning av vietnamesiska och arabiska), en rolig replik var: -Åh, ännu en låda med blodapelsiner, vem är det som beställer allt det här? Dessutom när jag trycker på paus så säger Commander vad som ska göra härnäst i en mening, även fast det aldrig behövs.
Varvat med actionbanorna så får man även ta och trä på sig Forty-fives kläder för smyguppdrag. Givetvis så är det den sydkoreanska tjejen som besitter Hiawatha-skillsen som smygning. Problemen med smyguppdragen är att de är sanslöst lätta, det är bara att huka sig ner och smyga efter kanterna så är saken biff. Stod en gång i strålkastarljuset för att se om någon reagerade, vakterna kanske tyckte det var helt naturligt med en fiendesoldat inne på deras område, för reaktion uteblev.
Sammanfattning
Det här spelet missar alla tänkbara målgrupper anser jag. För lite inställningar och möjligheter till att kontrollera dina mannar för att kallas taktiskt skjutarspel. Det är alldeles för svajig, oprecis och opålitlig kontroll för att tillfredställa tredje persons actionfolket. Sedan vet jag inte vad jag ska säga om smyguppdragen som näst intill går på räls.
Ta en titt efter Splinter Cell Conviction i stället om du i lugn mak vill ta dig fram och planera varje utplåning i detalj.
SOCOM: Special Forces utvecklades av Zipper Interactive. Spelet släpptes den 20 mars till PS3.
