Artikel: Retrotrippen – ”Warcraft 3”

Den här veckan återvänder Nikica till Azeroth för att minnas de gamla tiderna.

Blizzard Entertainment har lämnat ett stort intryck hos mig, speciellt från mina yngre dagar. Som tidigare nämnt så var jag en riktig hejare på datorspel i min ungdom då jag saknade konsol och fick utnyttja det vi hade hemma. Ett av de PC-spel som jag verkligen lagt ner ett vansinnig mängd timmar i är självklart ”Warcraft 3” och dess expansion, ”The Frozen Throne”. Om det finns ett strategispel jag alltid återvänder till är det denna tidlösa klassiker.

Warcraft 3 Ingame 1

Uther och Arthas sätter igång med att bygga en bas för att anfalla orcerna i norr.

Storyn känner nog de flesta till vid det här laget, men för att kortfattat berätta om det så startade man som människorna. Du fick kontroll över kronprinsen Arthas och ditt uppdrag var att stoppa det odöda hotet som slingrade sig in i landet Lordaeron. Längre in i storyn, efter en mängd strider och svårigheter, plockar Arthas på sig svärdet Frostmourne i hopp om att försvara sitt rike. Planen går dock inte som tänkt, då svärdet istället sakta men säkert börjar ta kontroll över honom, och slutligen förvandlar honom till en skurk som dödar sin egen far och reducerar Lordaeron till ruiner. Ett tragiskt slut då allt han ville var att skydda sitt folk.

Längre in så visar det sig att det finns större hot än bara Kel’Thuzad och hans odöda. Demoner har planer på att överta planeten Azeroth och göra slut med alla andra raser, och det är upp till orcen Thrall samt alverna Malfurion och Tyrande att stoppa det annalkande hotet.

Som ung så var kampanjen väldigt rolig att köra igenom. Det fanns olika typer av uppdrag, som till exempel det vanliga läget, där du ska bygga en bas och med resurserna som finns på kartan försöka förstöra fiendens. Vissa andra gick ut på att springa runt i grottor med bara ett par enstaka soldater, eller att besegra nivåer med endast de soldater du fick från början. Tur nog så kunde våra hjältar gå upp i nivå själva för att bli starkare, samt hitta bättre prylar att försvara sig med.

Warcraft 3 - Ingame 2

Nattalverna är en av de spelbara raserna i spelet, och har bland annat de jättelika trädgudarna ”Ancients” på sin sida.

För mig så var själva spelet det mest underhållande. Fyra raser att välja mellan, fem hjältar på vardera sida plus ett par till neutrala hjältar från vissa byggnader på kartor gjorde att variationen var väldigt stor. Spelet är lätt att lära sig, men som många andra strategispel, tufft att bemästra. Det fanns två resurser att samla på, guld och ved. Sen hade du förvisso ”mat” men den resursen styrde mer hur många enheter du kunde ha ute på kartan. Vid ett visst antal enheter så fick du mindre resurser, då det är dyrt att föra krig. Av de raser som finns föredrar jag alltid att spela som människorna. Deras distinkta enheter, musik, hjältar och repliker slog alltid varmt i hjärtat, och gör det fortfarande. Än idag kan jag nog med säkerhet citera varenda enhet till fullo, men jag ljuger nog för mig själv.

Även multiplayer levererade en härlig känsla. Matchernas gång var ju alltid väldigt snarlik, du byggde din bas och förstörde motståndarens. Någonting som flerspelarläget dock gjorde fantastiskt bra var hur det skapade en stark gemenskap kring det. Folk spelade dag in och dag ut under dess gyllene år. Men vad kan ha gjort Warcraft 3 så stort utöver det vanliga? Jo, spelets tillgänglighet för att moddas och göra egna kartor på. I sinom tid så gick folk över till att börja skapa sina egna scenarion, raser, uppdrag och liknande. Det hela slutade med att det fanns det så många olika kartor att jag hade svårt att välja vilken jag skulle spela. Den mest populära är nog utan tvekan Defence of the Ancients, eller DotA för de inbitna. En karta jag tyvärr aldrig tyckte mycket om då den var lite väl för populär och elitistisk. Missuppfatta mig inte, jag försöker inte hata allt populärt men det DotA gjorde i slutändan var att trycka bort alla andra spännande och underhållande kartor som fanns.

Warcraft 3 - Ingame 3

Typisk runda Warcraft. Spelaren har två hjältar ute på fältet och ska snart börja leta efter folk att anfalla.

Det fanns kartor som ”Simple Living”, där man sprang runt som en bonde och skördade, kanske jagade och handlade med varandra och diverse NPC:er.  En annan klassiker är de ”Night of the Dead”-kartor där du och en grupp spelare samarbetade för att få erfarenhet och överleva så länge som möjligt mot de odöda horderna. Det fanns även ”Enfo”, där du och 3 andra spelare mot ett annat lag på fyra spelare tävlade mot varandra om vem som kunde döda flest vågor av fiender med de olika hjältarna som fanns att välja mellan. Nu har jag nog utan tvekan försvunnit in lite i mina minnen, men det fanns så många olika kartor att välja mellan som hängivna spelare hade tillverkat. De jag nämnde är nog ett par droppar i havet av de hundratusentals kartor som existerar för spelet.

Warcraft 3 är, precis som Deus Ex, ett otroligt viktigt spel för mig. Min inre nörd fröjdas varje gång jag startar upp det för att ta en snabb runda eller så. Blizzard i sina yngre dagar var otroligt duktiga, och det visas genom deras äldre spel som till exempel Diablo 2, Starcraft eller Warcraft 3. Ett färgglatt strategispel med en bra story, underbart spelläge med många minnesvärda citat, tvister och kartor. Det finns få strategispel som någonsin kommer nära den här jätten och det är jag stolt över att säga.